Äntligen. Men det tog nästan sexton år.

Jag är stolt över mig själv
Det känns så overkligt
Det är ju icke ofta jag kan vara det

Att känna ensamheten i vågorna
Tystnaden, lugnet, guppet
Att jag någon gång får vara själv i mitt huvud
Att få tänka på absolut ingenting
Kanske någon symfoni men inget annat
En plats där jag funnit ro


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0