nynnande flickan

Känns lite som en kniv i bröstet.
När jag ser alla de där hjärtanen,
efter era små interna skämt.
Var jag bara en extra vän till dig,
När du kände dig ensam?
Varför passar det inte nu?
Varför har du blivit som du blivit?
Och varför hon?
Det kvittar vad du säger,
jag vet att du gillar henne bättre än mig.
Det syns,
på långa håll.
Vi pratar inte ofta du och jag.
Inte som innan,
när vi satt uppe hela nätterna och tröstade varandra,
skrev hur mycket vi betydde för varandra.
Att vi var varandras bästa vänner,
men nu är jag bortglömd.
Var det något jag gjorde?
Var det något du gjorde?
Jag vill veta.
För jag saknar dig så.
Men det vet du troligen inte om,
eller bara undviker du att ta reda på.