Vem vet. Inte jag.

Musik och dikter är för mig som Benzo tabletter är för de ångestfyllda.
Vem vet, kanske tonårsångesten i mig som behöver en pop kille med falsk röst som sjunger om olycklig kärlek och vår vindar?
Och med några killar som spelar synthpop och sjunger om dess älskades värme?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0