Mardrömmen som jag drömmer varje dag

Jag sitter ensam på en parkbänk. Skådar hur hösten flyttar in i stadens alla hörn. En dag i förra veckan hade jag en längtan till att åka hem. Första gången på flera månader, år egentligen. Men den känslan varade inte länge, någon dag eller så kanske. Helvetet har brötit ut återigen. Jag önskar att verkligheten bara var en mardröm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0